Röhsska muséet och konflikterna

   Det handlar om den psykosociala arbetsmiljön. Konflikter som under året eskalerat, men sägs ha funnits där under 15 års tid, med hög sjukfrånvaro och omsättning på chefer. Kulturnämndens ordförande i Göteborg, Mariya Voyvodova (S), säger till TT att ”det har gjorts många olika åtgärder och insatser, men vi kommer hela tiden fram till samma problematik.”(16-12-12)   Och det som följer av resonemanget är att för att kunna göra något riktigt bra krävs en stängning av arbetsplatsen. I 15 månader.

Smaka på den, skattebetalare.

De 15 år gamla, väl kända, problemen bekräftas nu av politiker och tjänstemän. Man tar sig för pannan. Att det har gjorts försök att hitta lösningar är säkert sant. Men vad har man gjort? Vilken problematik har man funnit?   Inte är det väl så illa som att kulturförvaltning, tjänstemän och till och med kulturdepartementet, som Röhsska sorterar under, har agerat efter formeln ”det här löser vi inom familjen.”? Och hoppats på att varje ny chef (elva stycken på fem år) ska vara den som med sitt magiska trollspö löser såväl gamla som nya eskalerade konflikter?

Om ja är det en uppvisning i anmärkningsvärt illa skött konflikt- och krishantering. Hur är det i så fall möjligt? Samma sak med ledning och styrning. Femton års kännedom om allvarliga problem och nu en panikstängning på lika många månader.

Frågor på det? Rimligen.

För en skattefinansierad verksamhet likt Röhsska ska det inte gå att komma undan med att man nu gör något vettigt och hoppas på att man efter kuren reser sig som fågel Fenix ur askan.  Kostnaden för den tid muséet är stängt och ska genomgå sitt stålbad är på åtskilliga miljoner. Management-, konflikt- och krishanteringskonsulter – sådana som jag – kommer få möjligheter att fakturera så det står härliga till. Och det är ju bra. Vi behöver också bröd på bordet.

Men frågan är om inte personalen och de som finansierar den offentliga soppan, skattebetalarna, hellre hade sett krafttag tidigare och kunnat fortsätta nyttja det man betalat för – att besöka muséet och dess samlingar. Inte mötas av en låst dörr och ”stängt på grund av konflikter”.

Man har ju haft tid på sig, milt sagt. Och vad mig och mina konsultkollegor beträffar gillar nog de flesta av oss lika mycket att jobba förebyggande som att släcka bränder.  När skadan är skedd och krisen står för dörren behövs naturligtvis hantering här och nu – brandsläckning.

Men avkastningen av konsulttimmar blir så mycket större när de hamnar under rubriken förebyggande arbete. Organisationer som har kunskap och strategier för hur man hanterar kriser och konflikter står betydligt stadigare när det stormar än den som är oförberedd. För övrigt kan man undra om kulturlivets chefer och medarbetare är mer stridslystna än andra.

Några fler exempel bland årets nyhetsskörd om svåra konflikter på våra kulturinstitutioner; Kulturhuset Stadsteatern, Kungliga Musikhögskolan, Kungliga Konsthögskolan, Statens muséer för världskultur…….

Kalmar Konstmuseum inte att förglömma. Även om det just i år fört en lågmäld tillvaro.