Konsten att samtala konstruktivt – inte något vi föds med

”Tack för ett trevligt samtal”, sa han när vi någon månad senare träffades efter middagen hos de gemensamma, jubilerande vännerna.

Vad då samtal? Tänkte jag, men sa det inte.

    När jag spolar tillbaka bandet till det där ”trevliga samtalet” minns jag hur klart som helst att jag inte fick en enda fråga om mig och mitt varande.  Å andra sidan fick jag en tre timmars monolog och världen förklarad för mig. Från en mästarnas mästare i egofixering, helt utan självdistans och naturligtvis av mig genuint ointresserad person.

Mansplaining, tänker du kanske. Det gör jag.

Och även om det är en krönika i sig tänkte jag inte ägna just denna text åt det fenomenet. ( Ändå kan jag inte låta bli att droppa teveprogrammet Min sanning, där Anna Hedenmo innan jul intervjuar f d finansministern Anders Borg och ställer frågan; ”Är du en mansplainer”? Svaret vi fick var ”Jag gillar att förklara saker, att föra långa samtal. Men mansplainer, nej.”) Ja, mansplaining eller inte. Vad det handlar om är att definiera och förstå vad ett samtal är. Av forskning och uppfattningar om samtal finns det hur mycket som helst.

Men det finns förhållningssätt som de flesta inom området verkar vara överens om. Eftersom jag ofta rör mig inom konflikthanteringsområdet , låt oss  utgå från det. Och säger du att du aldrig befinner dig i konfliktfyllda situationer, där det är nödvändigt att kunna föra ett konstruktivt samtal, tror jag inte ett ögonblick på det.

Man kan naturligtvis babbla på utan mål och riktning och hoppas att det löser sig. Ibland gör det kanske det. Men risken är stor att en redan infekterad situation bli ännu värre  Jag halkar själv dit ibland. Som partner, mamma, syster….Värre är det om jag gör det i mitt professionella liv, där kan man förvänta sig mer. Så, vad är då nyckeln till ett konstruktivt samtal? Där möjligheterna är goda till ett positivt resultat.

Det första du måste göra är helt enkelt att bestämma dig. Bestämma dig för om du är beredd att träna. Du behöver fundera över om du är trött på att du i dina samtal inte uppnår det du avser att uppnå. Om det lite för ofta blir fel, kanske med negativa konsekvenser? I så fall är du i gott sällskap. Konsten att samtala konstruktivt är nämligen inte något vi föds med. Det är genom kunskap och övning vi lär oss.

Känner du någon som lärt sig cykla, åka skidor, eller hålla fantastiska föreläsningar utan träning? Skulle inte tro det.  Och om du nu har bestämt dig för att träna upp dig till svart bälte i samtalsfärdigheter lyfter du kanske på ögonbrynen när jag säger att den viktigaste nyckeln av alla är att lyssna. För att bli en ännu bättre samtalare måste du bli en riktigt bra lyssnare. För övrigt ett av de absolut mest effektiva knepen för att få andra att gå dig till mötes. Lyckas du här har du öppnat upp kanalerna för konstruktiv kommunikation, samtidigt som du ger dig själv de bästa möjligheterna för att få fram ditt budskap. Och, inte minst, att själv bli lyssnad på.

Nu är det snart dags för dig att få snacka.

Men först examen i lyssnande. Har du lyckats förmedla att du lyssnar intresserat och uppmärksamt? Att du har förstått vad den andre vill säga? Då kan du gå vidare till gå, utan att passera fängelse. Men bara då. Själv skulle jag idag, utan att blinka, förpassa min forne middagspartner direkt i Monopolfängelset, utan att passera gå. Uppmärksamhetstjuvar på kalas ska inte få tre obrutna timmars fokus.

Möjligen en kvart.