Att skapa mervärde

När jag får i uppdrag att hjälpa till i olika tvister och konfliktsituationer möts jag ofta av föreställningen att det som finns att förhandla om och fördela är en kaka på 100 procent. Inget annat.

Skärmavbild 2016-01-11 kl. 18.47.06   Men vi som jobbar med medling tänker på ett helt annat sätt.

    I vår värld kan 1 + 1 bli 3. Inte nog med det, vi är faktiskt helt övertygade om att det blir det. Och den där hundraprocentiga kakan graderar vi gärna upp till att bli både tvåhundra och flera hundra procent till att dela på. En matematikers mardröm – absolut. Men inte för den som har kunskap och förståelse för vad mervärde är.

     Att skapa mervärde är en av de stora poängerna och bonusarna med medling. Med risk för att låta som en politiker i valrörelsen påstår jag att det är fullt möjligt att i medling tillgodose alla behov till 100 procent. (Observera att jag inte sa att det alltid blir så, det är en möjlighet.) Struntprat tänker någon, omöjligt någon annan. Kanske till och med oseriöst. Inte alls. Ett av de mer kända exemplen på hur mervärde kan skapas är Berättelsen om apelsinen;

     ” Två personer bråkar om vem som ska få ta den sista apelsinen. Den ene frågar till slut vad den andre ska ha den till. Då visar det sig att den ene vill ha saften för att kunna göra sig ett glas apelsinjuice och den andre behöver skalet som smaksättning till en kaka. Båda kan få sina intressen tillgodosedda till 100 procent.”

   När jag själv är operativ i min verkstad, utbildar eller föreläser om medling och konflikthantering, använder jag ofta den här berättelsen som ett exempel på möjligheten för båda parter att få en så optimal lösning på sitt problem som möjligt. Och att framgång för den ena parten inte nödvändigtvis betyder motgång för den andre. I medling ser man helt enkelt varandra mer som medparter än motparter.

   Och hur kan detta bli möjligt?

    Jo, ju mer man lägger i potten, som intressen, behov, materiella och immateriella värden – desto mer blir det att dela på. Kakan blir större och det är helt upp till parterna att  själva bestämma hur stor den kan bli. Detsamma gäller lösningen – parterna bär ansvaret. Jag finns där med min kunskap och erfarenhet för att hjälpa till. Bland oss som jobbar med medling hör man ibland klyschan ”i medling är båda vinnare”. Jag är själv inte särskilt förtjust i uttrycket, utan föredrar att beskriva det som att man delar på såväl glädje som smärta.

   Ett annat av medlingens särdrag i jämförelse med andra former av konflikthantering är bland annat att i den här processen finns det stort utrymme för just känslor, behov och intressen. Inte bara själva sakfrågan. Borrar man lite under ytan av det som har blivit en infekterad konfliktsituation finner man nästan alltid att det som presenterats som det stora problemet, sakfrågan, i själva verket inte utgör mer än en liten del.

   Man brukar säga att i den genomsnittliga konflikten är högst 10 procent sakfråga. Resten är minst 90 procent känslor. Jag känner inte till någon annan process inom konflikthantering och tvistelösning som omfattar hela det förhållandet. Att medling sorterar under begreppet alternativ tvistelösning blir ur det perspektivet uppenbart.

   Låt oss återgå till berättelsen om apelsinen och se vad vi kan lära av den. Snacka om att förenkla, tänker du kanske.  En apelsin – som om alla konflikter handlar om det! Helt rätt, det gör de inte. Men ägna en stund och tänk dig tillbaka när du senast var i en konfliktsituation och se apelsinen framför dig. Det finns nämligen många symboliska apelsiner i våra konflikter.

    Hur löste det sig för dig? Fick någon av er saften och den andre skalet, eller hade båda kunnat bli mer nöjda med utgången?

Skärmavbild 2016-01-24 kl. 09.10.54

Klicka för större bild

Till alla krönikor/blogginlägg