Få först och sedan leverera. Eller leverera först och sedan få?

Senaste tiden har jag haft anledning att för egen del fundera kring de olika alternativen.

Jag har ett bra tag haft det besvärligt med ett knä. Efter mycket ont och ännu mer gnäll hamnade jag så på Ortopeden (har för övrigt en teori om att det kanske är lättare att ta sig in på Fort Knox, originalet, men det är en annan historia.) Men nu sitter jag där, glad och tacksam. Träffar dessutom en doktor som visar stor förståelse för min problematik och visst, det finns skäl att operera. Jag får titta på en knäprotes, en som skulle kunna ersätta min nu mindre väl fungerande led.

Ja tack, tänker jag. Den vill jag gärna ha. Nu. Men det finns en hake. Jag är för tjock. För att resultatet ska bli så bra som möjligt behöver jag gå ner åtskilligt i vikt. Och även om det smärtar att se drömmen om snar hjälp segla iväg kan jag naturligtvis inte argumentera emot.

Jag vet ju att det är sant. Jag är för tjock. Men, den fortfarande lika sympatiska doktorn säger också; ”Jag vägrar inte operera dig. Min starka rekommendation är dock att du går ner i vikt först. ”Vad göra? Anta utmaningen, eller ”kräva sin rätt”?

För mig är valet självklart. Jag har ett hälsoproblem (inte livshotande eller akut) och kan få hjälp att bli bättre. Men för att det ska bli så bra och hållbart som möjligt krävs en motprestation av mig – att gå ner i vikt. I min värld är den ordningen fullt rimlig. Jag levererar först och får sedan det jag så hett önskar mig, ett förhoppningsvis bättre knä. Därtill bekostat av allmänna medel. Jag ifrågasätter inte omsorgen om mig, men har heller inga problem med att värdera åtgärden i kostnader. Utan övervikt ökar oddsen för ett lyckat resultat, samtidigt som risken att behöva göra nya, kostsamma, ingrepp minskar. Enkel matematik.

Och så det där med drivkraft och motivation. Var jag så här klokt resonerande när jag satt där på patientstolen? Nja, kanske inte direkt. Om sanningen ska fram så var mitt eget förslag att jag först blir opererad och sedan går ner i vikt.

Med tanke på den här krönikans vinkel är det knappast pengarna tillbaka på svaret jag fick – få är de som går ner de nödvändiga kilona efter att ha fått sin operation. Det är före motivationen är som störst. Det köper jag. Även om det är surt att tugga i sig. Drivkrafter och motivation är vad det handlar om. Vad händer med dem om man, som i mitt fall, får först och sedan förväntas leverera? Skulle jag efteråt gå ner till den vikt jag behöver om jag idag blev opererad? Förmodligen inte. Det är väl ungefär lika sannolikt som att den som får körkort först blir godkänd utan uppkörning eller prov och sedan tilltros att lära sig alla trafikmärken och visa att man faktiskt kan köra bil. Min övertygelse är att den här frågeställningen är relevant inom mängder av andra områden. Vad är det som motiverar och driver oss människor? Alla som har barn har erfarenhet av få eller leverera först-knipan. Om du gör A ska du få B – känns det igen? Hur har det gått? (Oschysst fråga, jag vet nämligen svaret)

Politiker och makthavare hanterar det också, även om man inte väljer att formulera det som jag.

Nu är det i alla fall tomtetider. En bra sak med det är att tomten inte brukar vara så knusslig med om man levererar eller inte för att han ska öppna julklappssäcken. Så ta det lugnt. Du som inte redan har kanske till och med får ett körkort.

Klicka för större bild