Hoppas du hade en trevlig midsommar…

    För många av oss är det dock några veckor kvar. Vi får längta ett tag till. Och det är helt OK, inte sant? Att vi hellre pratar om semesterplaner än mötesplanering till hösten må så vara. Det är ju ändå trevligt på jobbet; träffa kunder, uppdragsgivare och inte minst – arbetskamraterna. Även om man emellanåt blir matt och helst vill hålla för öronen när samma skämt dyker upp om och om igen på fikarasten är det efter semestern trots allt roligt att träffas igen. Man har fått lite distans och med perspektiv är såväl skämten som tjatet och gnatet ändå ganska trevligt och inte något man vill vara utan. Lite familjärt, på något vis.

        Men stopp nu – var det där verkligen sant? Är det en bild vi alla kan känna igen oss i? Svaret vet både du och jag. Det är inte sant. För många, absolut. Till och med för flertalet. Men det räcker inte för att vi ska kunna klappa oss själva på axeln och känna oss nöjda. Inte så länge det finns en enda arbetskamrat, kollega eller medarbetare som känner att näst intill varje dag på jobbet är ett gatlopp som ska springas, eller en plåga som ska uthärdas.

    Jag tror att vi alla känner, eller känner till, någon som på grund av den psykosociala arbetsmiljön far illa på jobbet. Som för en kamp med sig själv för att hitta motivationen att låta bli att stanna hemma. Eller där orken tar slut och sjukskrivning inte bara blir enda alternativet, utan också räddaren i nöden. Den nödvändiga pausen för att få näsan över vattenytan. Få luft och bara överleva…

   Förstörde jag sommar- och semesterkänslan nu? Det var meningen…och inte meningen. Jag missunnar ingen att få njuta av vare sig jobb eller semester. Verkligen inte. Det jag nu, inför värsta semestertiden och när sommaren är som bäst, vill uppmärksamma och be om en stunds eftertanke kring är de som är, eller håller på att bli, sjuka av jobbet. Och där ledigheten är efterlängtad, men inte blir det vattenhål och den energipåfyllning man hoppats på. Varför? Jo, för de strävsamt inarbetade dagarna går åt till att oroa sig för livet efter semestern! Hur kommer det att bli? Fortfarande outhärdligt? Eller kanske lite bättre…..eller värre?

    Det finns ett tydligt samband mellan arbetsförhållanden, psykisk ohälsa och sjukskrivning. Forskningsrådet Forte har haft regeringens uppdrag att göra en kunskapsöversikt och sammanställa den forskning och vetenskapliga litteratur som finns i ämnet. I april i år kom rapporten, författad av Eva Vingård, professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet.

     Slutsatsen är glasklar. Hur vi har det på jobbet påverkar i högsta grad hur vi mår. Bland flera riskfaktorer för ohälsa på jobbet, till exempel psykiskt ansträngande arbete, höga krav, låg kontroll och obalans mellan ansträngning och belöning, finns också mobbning och trakasserier. Företeelser som inte så sällan är inslag i det som brukar beskrivas som arbetsplatskonflikt, med motsättningar av skiftande slag, på olika nivåer. Och som med så mycket annat; tidig åtgärd eller reaktion är bättre än sen, eller ingen alls. Hoppfullt är också att här kan du, jag, vi tillsammans vara med och göra skillnad.

    Just du kan bidra till att en kollega eller medarbetare redan idag mår bättre, får återhämtning på semestern eller under sjukskrivningen och, inte minst, känner sig välkommen tillbaka. Ett bra tillfälle att börja med det är nu.

   Trevlig sommar!

Klicka för större bild