Mer verkstad, mindre snack

    Som hjälp på traven tryckte Arbetsmiljöverket i mars 2016 ut nya föreskrifter för den sociala arbetsmiljön. Inte en dag för tidigt, men tillräckligt skarpt? Nja. Men ändå. Pressen på arbetsgivarna har ökat. Det är bra. Jag möter människor som far illa på jobbet. Som känner att man inte får det stöd man behöver. Som blir utfrysta, mobbade, negativt särbehandlade och – sjuka av den psykosociala arbetsmiljön.

Jag ska berätta om ett fall jag har jobbat med, där ett par personers motsättning påverkar den psykosociala miljön för en hel grupp. Svårt, tufft och känslosamt. Men med medling, som är en såväl respektfull, som hållbar och framåtsyftande metod, kommer man under ytan av isberget och kan greppa det som verkligen är viktigt. När jag nu återberättar historien har jag naturligtvis ändrat i väsentliga delar så varken arbetsplatsen eller personerna går att identifiera. ”Kommunen” i exemplet kan vara vilken organisation som helst, någonstans i Sverige.

” Eva har jobbat inom kommunen i snart 15 år. Hon har alltid trivts med sina olika arbetsuppgifter genom åren. I växeln, receptionen och på olika administrativa poster. Få är de med Evas breda erfarenhet.

Eva är mycket uppskattad och omtyckt, något som sticker i ögonen på kollegan Karin. De började båda på kommunen nästan samtidigt, med samma erfarenhet. Redan från början utmärkte Eva sig som framåt och omtyckt av alla. Karin tycker också att Eva är en trevlig och bra arbetskamrat. Men det finns en baktanke med det, anser Karin. Bakom trevligheten och hjälpsamheten ligger en plan att klättra i organisationen. Just genom fjäsk och lismande för ledning och chefer. Karin har minsann sett igenom det där!

För ett halvår sedan fick Eva tjänsten som kanslichef. Ett ansvarsområde som innebär att Eva nu också är Karins chef. Det är inte oproblematiskt. Karin är mycket besviken över att hon inte var den som fick tjänsten. Särskilt med tanke på att hon när tjänsten kom ut gick till verksamhetschefen och frågade om det var en tjänst hon kunde söka. Svaret hon fick var ”absolut, självklart”. När det sedan blev Eva som valdes kom det som en kalldusch. Karin känner sig lurad och förd bakom ljuset. Hur kunde man ta Eva framför Karin? Karin konfronterar verksamhetschefen som är oförstående till hennes upprördhet och bestämt avvisar att några löften givits. Karin har en annan uppfattning. Efter ett halvår som chef känner Eva att det är något som inte är bra. Eva känner förtroende och uppskattning från sin personal, men inte alla… Eva har märkt att vid de regelbundna veckomötena är det några som endast infinner sig sporadiskt, ofta inte alls. Karin är en av dem. Det händer också att man utan förklaring lämnar möten.

När Eva ber om förklaring och påtalar att närvaro gäller också för denna grupp får hon bara tomma blickar. Eva har dessutom överhört ett samtal där Karin sagt att ”Eva blir aldrig min chef ”.  Nu har det gått så långt att Eva känner att hennes chefsroll håller på att urholkas. Förutom försök till dialog med Karin och hennes stödtrupp har Eva också sökt stöd hos sin närmaste chef, utan framgång.

Eva vet inte vad hon ska göra. Orkar hon vara kvar? ”

Med konstruktiv konflikthantering, medling, kunde parterna i det här fallet rensa ut gruset och gå vidare med såväl ömsesidig respekt som ökade kunskaper om sig själv och varandra. Och som ringar på vattnet fick en hel arbetsgrupp en förbättrad psykosocial arbetsmiljö. Dessutom en ledning som signalerar handlingskraft.

Att inte göra något är oftast ett dåligt alternativ.

Klicka för större bild